Hur man klarar dagen och underhåller sig själv

Det här är en artikel jag skrev för John Bauergymnasiet Umeås skoltidning i en artikeltävling. Jag vann, men skoltidningen publicerades aldrig, och den kommer inte att publiceras i år. Jag var inte helt seriös då jag skrev artikeln, ta den med en nypa salt.

Sju regler för hur man gör skollivet roligare

”Hur ska jag orka med måndagen?” är säkerligen en fråga många ställer sig själva under helgens sista dag. Frågan är väldigt befogad, skola är inte kul i jämförelse med den frihet man åtnjuter under helgen.  Jag är inte den politiskt korrekta typen, så jag tänker inte föreslå ett sätt att göra skolarbetet mer intressant eller föreslå någon sorts reform av ett skolsystem som jag inte ens tror på. Istället tänker jag tackla verkligheten och faktiskt erbjuda någonting av värde, en överlevnadsstrategi för den som inte längre orkar.

Premissen att skolan är tråkig kanske är svår att acceptera för de som frivilligt valt att jobba inom skolan, därför vänder jag mig endast till eleven, där jag hoppas att premissen är mer godtagbar. För en elev så är skollivet vardagen, och om vardagen är tråkig så måste man hitta på någonting för att ändra på den saken. Elevens första försvar mot uttråkningen kan inte vara extern och indirekt om det externa är källan till uttråkningen. Inga radikala förändringar kommer ske på den externa fronten, och då kan man inte heller förvänta sig några radikala förändringar i hur man känner inför skolan. Där man däremot kan göra radikala förändringar och på så vis förvänta sig radikala resultat är hos sig själv, och det är därför mina regler bygger på det egna beteendet.

Väldigt få saker är orimliga

Man kan ju inte vara orimlig heller! Eller kan man? Vad är orimligt? Det är väldigt dumt att sätta gränser för sig själv, särskilt då man redan är missnöjd med sin situation. Att gå runt och oroa sig för vad som är orimligt beteende då man redan har tråkigt kommer inte att göra någonting roligare. Istället för att koncentrera sig på vad som är orimligt så kan man koncentrera sig på vad som är underhållande. Sjung i korridorerna, dansa i klassrummet, det är bara din egen syn på orimlighet som begränsar dig.

 

Använd andra människor för din egen underhållning

”Världen är en scen, och alla män och kvinnor endast skådespelare”, även om citatet kanske inte ska tolkas på det vis jag framställer det (eller placeras i den kontexten jag placerat det i) så fungerar det väldigt bra för att illustrera min poäng. Du är en skådespelare i mängden av skådespelare, och i din egen pjäs spelar du huvudrollen. En huvudroll tar plats och vågar interagera med de andra skådespelarna. Det kanske låter själviskt att använda andra människor som underhållning, men om omvärlden är trist och tråkig, och skådespelarna i din vardag inte är underhållande, så måste någon ändra på det, sannolikt så är det upp till dig. Status quo är tråkigt för att de som etablerat det är tråkiga, du är roligare, gör någonting åt situationen!

Du bryr dig om vad andra tycker, men låt det inte styra dig

Andra människor i all ära, de kan vara instrumentala för din lycka, men låt dem inte stå i vägen för ditt välmående. Folk runt omkring dig är tråkiga, annars skulle du inte ha tråkigt, låt inte deras syn på dig eller deras syn på rimlighet påverka hur du beter dig. Om du hela tiden frågar dig själv hur omvärlden uppfattar ditt beteende och anpassar dig efter det så kommer du aldrig kunna bryta dig loss ifrån status quo. Kom ihåg, du är huvudrollen, agera som en!

Ifrågasätt auktoritet

Myndigförklara dig själv. Du ansvarar för dina handlingar, omvärldens enda makt över dig kommer från omvärldens reaktion på dina handlingar och konsekvenserna som reaktionen leder till. Analysera gärna potentiella konsekvenser, men kom ihåg att du styr dig själv och att de enda stentavlorna du måste lyda under är de du frivilligt väljer att lyda. Auktoritet är egentligen bara makten att reagera på ett betydelsefullt sätt. Finns det inga konsekvenser så finns det ingen auktoritet, därför är det viktigare att ställa sig frågan ”hur kan den här personens reaktion vara betydelsefull för mitt liv?”, om du finner att den potentiella reaktionen från personen inte är betydelsefull för dig så har personen ingen riktig auktoritet. Det samma gäller regler, en regel utan uppbackning är bara så riktig som du gör den.

Sätt båten i gungning och be folk kliva ombord

Det är roligt att ha kul, men det är roligare att ha kul tillsammans med andra. Identifiera andra personer som också söker efter en roligare vardag och ha kul tillsammans med dem. Man förlorar ingenting på att försöka dra med folk som i slutändan visar sig vara obotligt tråkiga. Skapa situationer där andra får chansen att inta stora roller. Om de inte är beredda, skapa situationer där de har mindre roller att spela, låt dem växa tills de inser att de också spelar huvudroller. Desto fler du försöker dra med, desto större sannolikhet är det andra personer faktiskt kommer att underhålla dig i framtiden. Se det som en investering där insatsen är minimal men den potentiella avkastningen enorm.

Bjud på dig själv

På mellanstadiet hade vi en musiklärare som alltid försökte få oss att bjuda på oss själva. Jag medger att jag inte riktigt förstod vad han menade då, men nu förstår jag vad han menade. Man måste inte ta sig själv på så stort allvar, om man gör det begränsar man bara sig själv genom att hela tiden tänka sig att insatsen är hög då man själv är insatsen. Insatsen är inte hög då man själv är insatsen, för man kan inte förlora sig själv. Om man hela tiden ska ta sig själv på stort allvar kommer man aldrig våga sätta sig i situationer som har potential att bli mycket underhållande för både sig själv och andra. Livet är en konsert, och det gäller att man vågar sjunga ut om man ska kunna nå de högre tonerna i sitt register.

Var dig själv, men våga också spela andra roller

”Var dig själv” är någonting man ständigt får höra när man växer upp, men det är också en vanligt förekommande plattityd i vuxenvärlden. Men vad är att vara sig själv egentligen?  Beter man sig likadant i alla sällskap? Jag tvivlar på att den som hävdar det kan vara både ärlig och inte ha någon form av diagnos på samma gång. Jag kan erkänna att man alltid har sin egen personlighet, sina egna värderingar och säkerligen sina egna sociala drag, men att vara sig själv är mer än det, det handlar om beteende. Det är dumt att gömma sin personlighet med flit, men att spela andra roller kan ibland vara underhållande och bidra till en roligare och mer levande dynamik. Testa olika roller, man förlorar ingenting på det.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *